Vem hjälper dem som hjälper? Anhöriga svarar!

Anhörigprojektet pågår under tiden 2014 – 2017 med stöd från Allmänna arvsfonden. Johanna Hägerstrand och Ingrid Lindholm, båda hemmahörande i Schizofreniförbundet, har gett ut rapporten ”Vem hjälper dem som hjälper?”, en fördjupningsstudie om hur det kan vara att vara anhörig till någon med långvarig psykisk sjukdom.

Här kommer ett sammandrag av de punkter anhöriga nämnt som viktiga att arbeta vidare med:

• Det är normalt för anhöriga att ha olika känslor i sin anhörigsituation.
• Det stigma som finns runt psykisk ohälsa kan även drabba anhöriga, därför är det viktigt att påverka attityder så att anhöriga upplever sig mindre isolerade.
• Viktigt att bearbeta känslor av skuld och skam.
• Om den närstående får bra vård mår anhöriga bättre.
• Missbruksproblematik måste tas på större allvar.
• Psykiatripersonal behöver ha insikt i att även anhöriga drabbas av kriser och har behov av respektfullt bemötande, stödsamtal och information.
• Speciellt stöd till anhöriga när det förekommer suicidrisk hos den närstående.
• Se anhöriga som en resurs, lyssna på deras information, även om man med hänsyn till sekretess inte kan kommentera.
• Ta in anhörigperspektivet på vårdutbildningarna.
• Erbjud anhöriga information, stödsamtal och gruppsamtal som rutin.
• Utveckla sjukvårdens hemsidor med information om diagnoser, var finns stöd för anhöriga mm.
• Skapa en Facebook-sida på riksnivå.
• Bra anhörigstöd oavsett religion, eller inte.
• Ge anhöriga möjlighet till stödinsats även om den närstående inte vill ta emot insatser.
• Gott bemötande.
• Sprid information om anhörigkonsulenter och deras uppdrag.
• Ge anhörigkonsulenter större kunskap om psykisk ohälsa.
• Bättre information till anhöriga om vilka möjligheter som finns till kommunalt bistånd som anhörig.
• Lägerverksamhet för anhöriga.
• Möjlighet till egen terapi för anhöriga.
• Bättre information om intresseföreningar som vänder sig till anhöriga.

Som ni ser – många frågor, färre svar, än så länge. Vi ser fram emot att projektet arbetar vidare med sitt grundliga arbete. I rapporten finns även synpunkter från anhörigkonsulenter och psykologer.

Läs rapporten i sin helhet här