För några veckor sedan träffades vi i ”gruppen för påverkan” och diskuterade hur vi kan påverka de beslut som kommunstyrelsen i Göteborg fattar. Bakgrunden till det hela var att vi i gruppen hade uppmärksammat att det i ett tjänsteutlåtande kring stadsdelsnämndernas framtida organisation endast talades om stödet för anhöriga till äldre. Vi i föreningen vet att det är så många mer som är anhöriga än de som är anhöriga till äldre personer.

Skulle då förslaget kunna innebära att det stöd som finns idag begränsas till att bara gälla anhöriga till äldre personer? Ja, kanske? Det kan vi inte acceptera och det vill vi påverka, ja då var det bråttom. Dagen efter skulle beslut fattas.

Vi valde därför att samma kväll skicka ett mejl till samtliga kommunalråd och lyfta anhörigperspektivet i sin helhet. Det resulterade i att vi med vändande post fick tre svar. Vi kunde konstatera att sakfrågan och därmed även beslutet hade bordlagts. Men dessutom fick vi en inbjudan att träffa kommunalrådet Elisabet Lann (kd).

Onsdagen den 4 september var det dags. Under en hel timme fick Lena och jag träffa Elisabet och berätta om Anhörigföreningen i sig, vår verksamhet, hur det är att vara anhörig och inte minst försöka att övertyga henne om att stödet till alla anhöriga är viktigt. Det blev ett bra möte.

Elisabet Lann visade ett stort intresse och engagemang för anhörigfrågan. Hon var glad för att vi tog oss tid för att komma och träffa henne. Ãnnu gladare var vi för att vi fick komma.

Det kändes som budskapet gick fram och att vi kan påverka!

Lena, Elisabet och Annika

Rensa grönsaker

Lukten av rosmarin och lök

låg som ett band vid bänken

där vi kände de små stänken

från kranens rinnande vatten

på våra händer i vår trygga

känsla av frid på vår brygga

mellan kärleken och tiden

vi var små eller alla lika stora

ingen hade något att förlora.

Sture

Så var det dax för den årli/ga minimässan där anhörigföreningen tillsammans med bland annat kommunens boendestöd, arbetsförmedlingen, folktandvården och kommunens informatör om ekonomisk rådgivning deltog.

Platsen var Kaggeledens boende för äldre personer den 4 april. Deltagarna på mässan var ett 25-tal anhöriga till barn, ungdomar och vuxna personer med funktionsvariationer som deltog i en kurs. Den här dagen var det sista dagen på kursen.

Deltagarna minglade bland de olika borden där vi, Lena och Katarina, också fanns med som en part och informerade om anhörigföreningen i Göteborg.

Flera personer sa att de inte kände till att föreningen fanns. Deltagarna påtalade att det var värdefullt att få kännedom om vart de kunde vända sig i framtiden för att komma i kontakt med föreningen.

I mitten av december skrev Göteborgs Posten om att stadsdelen Askim-Frölunda-Högsbo måste spara 66 miljoner kronor under 2019. Det innebar bland annat att Axet och Mellansteget, som sysslar med arbetsinriktad rehabilitering, skulle läggas ned.

Mellansteget bedriver rehabilitering för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Här kan man arbetsträna under minst tre timmar varje dag, tre gånger i veckan. Arbetsuppgifterna rör sig bland annat om sömnad, cykelservice och snickerier.

Det vänder sig till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och för den här gruppen är det ett stort steg bara att ta sig ut, så den här verksamheten är förstås väldigt bra.

Personal och deltagare på Axet och Mellansteget satte igång och överklagade till Förvaltningsrätten.

Vad kunde vi i föreningen göra? Kunde vi påverka och i så fall hur?

Vi mejlade våra medlemmar för att få veta om de som anhöriga var berörda av nedläggningen. Ett par minuter efter att vi sänt ut frågan, ringde en medlem som hade sin närstående i verksamheten. Hon hade inte läst artikeln i GP så hon uppskattade mycket att få veta det.

Barbro, Bibi och jag bestämde oss för att träffas. Vi skulle överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Vi hade inte så mycket tid på oss, redan den 10 januari gick tiden för överklagandet ut.

Redan till vår första träff hade vi ett utkast till överklagandet. Vi diskuterade skrivelsen och kom bland annat fram till att vi skulle lägga till anhörigperspektivet.

Vi hade god hjälp av i sammanhanget viktiga personer, som till exempel en rådman i förvaltningsrätten, en jurist i en intresseorganisation och även av tjänstemän på stadsdelsförvaltningen.

Vi tog fram postadresser/mejladresser till nämndledamöterna i stadsdelen.

Med stöd av varandra var vi till slut nöjda med våra formuleringar, och ett par dagar före utsatt datum skickade vi överklagandet till Förvaltningsrätten och till nämndledamöterna, som förutom överklagandet också fick en vädjan om att ompröva beslutet om nedläggning.

Vi skickade också överklagandet och ett brev till stadsdelsförvaltningen för kännedom.

De förtroendevalda tog väl emot vädjan och överklagandet och det blev en bra dialog. En ledamot lovade att ta upp frågan igen för att om möjligt ompröva beslutet

Nu var det bara att vänta och se!

Och tänk! Den 30 januari hade stadsdelsnämnden nämndmöte. S, V, MP och D gick emot nedläggningsförslaget och det beslöts att Mellansteget och Axet får vara kvar!!! Åtminstone 2019!

Följande dag kunde man läsa i GP:

Deltagarna på Axet och Mellansteget kan andas ut. Verksamheten räddas nu av oppositionspartierna i Askim-Frölunda-Högsbo.

40 personer med psykisk funktionsnedsättning får gå kvar i sin dagliga sysselsättning!

Att påverka och försöka förändra är en väldigt viktig uppgift för en förening. När det lyckas blir man glad och får energi över att man faktiskt kan göra skillnad. I det här fallet för 40 personer – och deras anhöriga!