Sedan ett par år har Anhörigföreningen arbetat med att röja väg för att etablera ett kommunalt Anhörigråd. Kommunstyrelsen i Göteborg har tidigare etablerat bla. ett Pensionärsråd och ett Råd för funktionshinderfrågor och vi ser att det också borde finnas ett Anhörigråd som uppmärksammar de allt viktigare anhörigfrågorna. 

Ett Anhörigråd skulle bli en plattform för möten mellan anhörigintressen och politiker. En viktig fråga för ett Anhörigråd är att fortsatt följa upp hur implementeringen av riktlinjen fortskrider.

Den 23 februari träffade vi, Elisabet Ljungström, Per Johan Ekelöf och Lena Hultén, kommunalrådet Marina Johansson och hennes sekreterare Johannes Hulter.

Det blev snart tydligt att Marina var förberedd på vår fråga och hade ett svar färdigt.

Hon såg ser inte begäran om ytterligare ett råd i tillägg till de som redan finns som en framkomlig väg. De befintliga råden kräver redan mycket administration nog. Hon skulle vilja förenkla rådskonstruktionen, kanske organisera på ett annat sätt.

Marina föreslog istället att vi skulle kunna ingå i pensionärsrådet och/eller funktionshinderrådet. I detta skulle vi få politiskt stöd. Vi lovade att svara inom 14 dagar.

Utifrån vårt nuvarande läge är det positivt om vi kan få in foten någonstans. Beroende på vad vi tillför kan vi senare komma längre.

Vårt svar till Marina och Johannes blev:

Anhörigas Riksförbunds ordförande, Ann- Marie Högberg, har skrivit ett pressmeddelande med anledning av internationella kvinnodagen den 8 mars. Så här skriver Ann-Marie:

Anhörigfrågan är en kvinnofråga
Det undgår ingen att det idag är den internationella kvinnodagen, en dag då kvinnors rättigheter står överst på dagordningen. Detta är inte bara bra utan även nödvändigt, eftersom att kvinnor fortfarande 2018 diskrimineras på en lång rad områden i vårt samhälle.

Frågor som normalt får belysa denna ojämlikhet mellan könen är exempelvis rätten till lika lön, mäns våld och trakasserier mot kvinnor, ojämlikt uttag av föräldraledigheten eller avsaknaden av kvinnor i bolagens styrelser. Men det finns andra jämställdhetsfrågor som lätt hamnar i skymundan, och kopplingen mellan vår kamp för anhörigas rättigheter och kampen för kvinnors rättigheter är en av dessa.

Låt oss ge några exempel:

• Anhörigas Riksförbund driver en nationell hjälplinje, Anhöriglinjen, dit anhöriga kan ringa om råd och stöd i sin livssituation. Av alla samtal som vi under 2017 fick in till Anhöriglinjen var det 73 procent kvinnor som ringde.
• Socialstyrelsen slår i en purfärsk rapport fast att andelen kvinnor med LSS-insats är fortsatt lägre än andelen män, 41 procent. Skillnaderna är som störst i åldersgruppen 0–12 år där endast 32 procent av LSS-insatserna är riktade till flickor.
• Europeiska kommissionen har belyst anhörigfrågan i ett förslag till direktiv. Här lyfts kvinnor fram som den stora förloraren i balansen mellan arbete och fritid för föräldrar och anhöriga. Anhöriga, till största delen kvinnor, står för 80 procent av all vård som utförs i Europa. Av de kvinnor som inte förvärvsarbetar uppger 20 procent att de hindras till detta på grund av omsorg av en anhörig.

Regeringen har identifierat sex mål med sitt jämställdhetsarbete i en skrivelse till riksdagen. Två av dessa berör anhörigas arbete:
”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet: Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor”
”Jämställd hälsa: Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättning för en god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor”

Argumenten för att kvinnor är överrepresenterade bland anhöriga som i det tysta hjälper och stödjer sina närstående som inte klarar av sin egen vardag är många. Kampen för anhörigas rättigheter är därför en stor och viktig fråga för landets kvinnor. Kampen för anhörigas rättigheter ska därför uppmärksammas på denna viktiga dag, Internationella kvinnodagen.

Ann-Marie Högberg
Förbundsordförande