Vi i styrelsen önskar alla våra medlemmar en god och vilsam påsk!

Anhörigas Riksförbunds ordförande, Ann- Marie Högberg, har skrivit ett pressmeddelande med anledning av internationella kvinnodagen den 8 mars. Så här skriver Ann-Marie:

Anhörigfrågan är en kvinnofråga
Det undgår ingen att det idag är den internationella kvinnodagen, en dag då kvinnors rättigheter står överst på dagordningen. Detta är inte bara bra utan även nödvändigt, eftersom att kvinnor fortfarande 2018 diskrimineras på en lång rad områden i vårt samhälle.

Frågor som normalt får belysa denna ojämlikhet mellan könen är exempelvis rätten till lika lön, mäns våld och trakasserier mot kvinnor, ojämlikt uttag av föräldraledigheten eller avsaknaden av kvinnor i bolagens styrelser. Men det finns andra jämställdhetsfrågor som lätt hamnar i skymundan, och kopplingen mellan vår kamp för anhörigas rättigheter och kampen för kvinnors rättigheter är en av dessa.

Låt oss ge några exempel:

• Anhörigas Riksförbund driver en nationell hjälplinje, Anhöriglinjen, dit anhöriga kan ringa om råd och stöd i sin livssituation. Av alla samtal som vi under 2017 fick in till Anhöriglinjen var det 73 procent kvinnor som ringde.
• Socialstyrelsen slår i en purfärsk rapport fast att andelen kvinnor med LSS-insats är fortsatt lägre än andelen män, 41 procent. Skillnaderna är som störst i åldersgruppen 0–12 år där endast 32 procent av LSS-insatserna är riktade till flickor.
• Europeiska kommissionen har belyst anhörigfrågan i ett förslag till direktiv. Här lyfts kvinnor fram som den stora förloraren i balansen mellan arbete och fritid för föräldrar och anhöriga. Anhöriga, till största delen kvinnor, står för 80 procent av all vård som utförs i Europa. Av de kvinnor som inte förvärvsarbetar uppger 20 procent att de hindras till detta på grund av omsorg av en anhörig.

Regeringen har identifierat sex mål med sitt jämställdhetsarbete i en skrivelse till riksdagen. Två av dessa berör anhörigas arbete:
”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet: Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor”
”Jämställd hälsa: Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma förutsättning för en god hälsa och erbjudas vård och omsorg på lika villkor”

Argumenten för att kvinnor är överrepresenterade bland anhöriga som i det tysta hjälper och stödjer sina närstående som inte klarar av sin egen vardag är många. Kampen för anhörigas rättigheter är därför en stor och viktig fråga för landets kvinnor. Kampen för anhörigas rättigheter ska därför uppmärksammas på denna viktiga dag, Internationella kvinnodagen.

Ann-Marie Högberg
Förbundsordförande

Internationella funktionsrättsdagen äger rum den 3 december varje år. Funktionsrättskonferensen 2017 hålls alltså två dagar i förväg.

Internationella funktionsrättsdagen instiftades av FN år 1992 och syftar till att öka stödet för lika rättigheter och möjligheter för personer med funktionsnedsättning inom alla samhällsområden.

Funktionshinderrörelsen i Göteborg vill använda denna dag för att kraftfullt lyfta den politiska frågan om lika rättigheter och möjligheter för personer med funktionsnedsättning inom samhällets alla olika delar. Med dagens samhällsutveckling är frågan helt akut!

Lars Ohly och Bengt Westerberg medverkar som föreläsare!

Konferensen är gratis, anmälan senast 24 november.

Här hittar du hela inbjudan och program för dagen!

Oktobers möte blev en livlig tillställning!

Tina Hermansson, ny anhörigkonsulent i Centrum, berättade om sig själv och sina ambitioner. Tina har ett särskilt uppdrag – utöver det utåtriktade anhörigstöd som alla anhörigkonsulenter erbjuder ska hon även arbeta inåt den egna organisationen i t ex Funktionshinderstöd.

En ny medlem hade hittat till oss via IFS. Dessutom hade några medlemmar tagit med sig egenhändigt tillverkade alster som hittade nya ägare. Lena anordnade lotteri med hemlagat äpplemos och rejäl kasse som vinster. Hon presenterade även en del böcker som föreningen köpt in och som medlemmar kan låna.

Lena Eilersson, styrelsens representant i HSO Göteborg, informerade om att HSO Göteborg nu byter namn till Funktionsrätt Göteborg – funktionshinderföreningar i samverkan.
Brukarstödcentrum blir Funktionsrätt Göteborg – individstöd.

Lena Hultén erbjöd närvarande medlemmar gratisbiljetter till Kulturfestival Centrums invigning 6 oktober på Operan. 10 medlemmar ville komma med.

Lena Hultén och Bibi Lang rapporterade från samverkansdagen med bl a Psykiatri psykos, då kommunens chefsjurist talade på temat sekretess. Föreningen kommer att bjuda in henne till ett medlemsmöte, eftersom hon hade mycket intressant att erbjuda.

Det har blivit tradition att besöka Stadsbiblioteket den 6 oktober för att fylla på med kunskaper och berättelser. Då anordnar Göteborgs Anhörigstöd seminarier med anledning av Nationella Anhörigdagen.

I år presenterades programmet av Ann Malmsten och Monica Albinsson, båda anhörigkonsulenter.

Kristina Palmgren, liberal kommunpolitiker, inledde med att tala om den ofta komplexa situationen att vara anhörig – att vara stolt över att kunna hjälpa men samtidigt sorgsen, ensam och trött. Hur hanterar man en helt ny situation, vad svarar man på den till synes enkla frågan: ”Hej, hur är det?”

Kristina uttryckte stolthet över stadens anhörigstöd och det arbete de utför och uppmanade alla anhöriga att ta emot det stöd som ges – tveka inte!

Eva Ottosson, anhörig till Micke som drabbades av demenssjukdom när han var 35 år, talade på temat ”När tiden är begränsad”.

Micke upptäckte själv att något inte längre stämde för honom. ”Något är fel i min kropp” sa han. Det var inledningen till en ganska lång utredning som resulterade i en demensdiagnos. Då de kom till Minnesmottagningen ett år innan diagnosen fastställdes fick de höra – var glad att det inte är en demenssjukdom, då hade ni haft 25 år av elände framför er…

Deras son var 3 år, de var mitt i livet och allt kastades omkull för hela familjen.  Micke hade problem med närminnet, han blev sjukskriven och försämrades långsamt. De gjorde allt praktiskt som behövdes – skrev testamente, fullmakter, huset överfördes till Eva, de fyllde i Vita arkivet.

Så småningom kände Micke att han inte ville vara ensam hemma, då Eva var på jobbet. Det var för mycket ansvar för honom. Första ansökan om telefonservice hos hemtjänsten fick avslag, men överklagan resulterade i bifall, 3,5 år senare.

För Eva innebar den nya situation ett starkt stresspåslag, hon fick utslag och hög puls. Når Micke gick i dagverksamhet gjorde hon allt som hon inte hann med när Micke var hemma, allt för att kunna underlätta för när Micke kom hem. Hon gjorde inget för sig själv. Det innebar så stor press för Eva att Micke till slut fattade beslutet att flytta till särskilt boende. I början besökte Eva Micke som hans fru. Det var mycket tungt och svårt, Micke var mycket sjuk. Det kändes som att gå sönder, varje gång. Nu kan hon komma dit som hans allra bästa vän och det känns lättare.

Eva och Micke har varit mycket öppna med hur deras liv har blivit. Det har hänt att Eva tvekat om det är rätt att berätta så mycket. ”Mitt liv får mening om du berättar om mig” säger Micke då.

Evas råd till andra anhöriga:

• Jag ska vara nr 1 i mitt liv.
• Jag ska hitta möjligheter att pysa ut, hitta platsen där jag kan göra det.
• Prata om sjukdomen, med barnen, vännerna. ”Pappa har en tjuv i hjärnan som själ pusselbitar” förklarar Eva för sonen.

eva.ottosson@hotmail.se    Eva&mickeottosson.se

Henrik Zetterberg, forskare vid Minnesmottagningen SU, talade huvudsakligen om Alzheimers sjukdom – bakgrund, symtom och symtomlindrande läkemedel samt aktuell forskning.

För några år sedan talade man mycket om ”bromsmediciner” och begreppet används fortfarande. Men sanningen är att det för närvarande inte finns några läkemedel som bromsar upp plackbildning och nystan som uppstår vid Alzheimers sjukdom. Man kan dock få mycket bra resultat av behandling med symtomlindrande läkemedel som t ex Exelon. Den forskning som pågår för närvarande kan ge resultat tidigast 2019, eftersom man måste gå i genom tre stadier innan en studie anses helt genomförd.

Ett problem inom forskningen är att man ännu inte känner till vad som orsakar att placket att börja klibba ihop sig mer än vanligt, vilket medför att man inte har en väg att inrikta forskningen på, utan ännu så länge söker på bred front.

Kan man påverka risken att få Alzheimer? Man läser ju i olika tidningar, tips om levnadsvanor som kan öka/minska risken att få en demenssjukdom. Enligt en kollega till Henrik finns bara två sätt att undvika demenssjukdom: Att välja sina föräldrar och att dö ung.

Det finns med andra ord ännu inga andra säkra strategier för att undvika demenssjukdom än de som gäller för livet i allmänhet – rök mindre, motionera, ät bra mat och drick inte alltför mycket alkohol!

Därmed var en berörande och inspirerande eftermiddag slut och vi gick vidare ut i våra liv, berikade med känslor, insikt och kunskap.

Eva Ottosson och Henrik Zetterberg (i skägg)