Anhörig Göteborg har hittills varit med på två utfrågningar anordnade av NSPH i Västra Götaland, en med kommunpolitiker och en med regionpolitiker. De hölls den 9 juni respektive den 16 juni. Eftersom vi är medlemmar i NSPH i Västra Götaland deltog vi i utfrågningen.

Elisabet Ljungström representerade oss den 9 juni och hon skriver så här:

Två från Kommunstyrelsen (Marina Johansson S och Karin Pleijel mp) deltog, några av de andra var ordförande i socialnämnder. SD var det enda parti som inte var representerad. Var en riktigt bra tillställning och jag kände jag fick gehör.

Jag tog upp följande frågor:

• Regeringen fattade den 14 april i år beslut om en nationell anhörigstrategi.

Den 5 oktober kommer enligt plan ett förslag till ”Revidering av Göteborgs Stads riktlinje för anhörigstöd till personer som vårdar eller stödjer en närstående” att behandlas på Kommunstyrelsens sammanträde. Om KS fattar beslut enligt förslaget, hur bör de, enligt ditt parti, implementeras i kommunens verksamheter? Hur kommer de att följas upp?

Lite spridda svar. Positiva. Kontentan var att det är viktigt med mer kunskap. Tror inte de riktigt hade kläm på strategin. De får väl läsa kommunens riktlinjer när de är beslutade.

• I Göteborg finns fn 16 anhörigkonsulenter som ger stöd till anhöriga. Idag finns en chef för konsulenter för anhöriga som har närstående under 65 år, medan konsulenterna som ger stöd till anhöriga vars närstående är över 65 år har flera olika chefer.

Det är rörigt och svårt för anhöriga att veta vart man skall vända sig, anhöriga har lättare att hitta Anhörig Göteborg och många känner inte till att det finns ett anhörigstöd i kommunen.  Ett gemensamt anhörigstöd skulle bli mer jämlikt och effektivt och tillgängligheten för medborgarna skulle öka. Finns inom ditt parti någon tanke att slå samman anhörigstödet till en enhet oavsett till vem man ger anhörigstöd?

Detta verkade vara nytt för alla. Uppfattade att de tyckte att så kan det inte vara. Viktigt samla anhörigkonsulenterna under en hatt. Karin Pleijel föreslog att vi skulle skriva till förvaltningarna.

• I många kommuner ingår det i anhörigkonsulenternas ansvar att ge eller samverka runt barn som är anhöriga. I Göteborg är det inte så. Varför? Finns i ditt parti några planer för att förändra detta?

Detta var också en nyhet för alla att konsulenterna inte ger stöd eller arbetar med barn som anhöriga. En av politikern  ville skilja på barn som anhöriga som hjälper sin närstående och andra barn som anhöriga – syskon. Förstod inte vitsen med det. Hon frågade vidare om det är anhörigkonsulenterna eller socialtjänsten som skall stötta barnen. Lite dum fråga tycker jag då svaret tycker jag är att skolan är oerhört viktig för dessa barn. Det är där man kan upptäcka deras situation och behov men att skolan sedan får ta kontakter och samarbeta med andra – socialtjänst, en bra anhörigkonsulent kan bidra o.s.v. Karin Pleijels kommentar var att det i organisationerna nu är så slimmat på tjänsterna (skola ,socialtjänst m.m.) så de har inget tidsutrymme att ta kontakter. Var ett helt absurt uttalande då samarbete mellan olika instanser är helt avgörande för att man skall nå resultat. Är ju det man under de senaste åren pratar om vad gäller barn och ungdomar. Funderade sedan på om detta uttalande var ett slag mot den rådande politiken i Göteborg. Fick inte chans att säga emot henne

• Samordnad individuell plan, SIP, har varit ett verktyg som funnits länge, men i de flesta uppföljningar visat sig inte användas i tillräcklig omfattning. Hur kan det, enligt ditt parti, säkerställas att den används som avsett?

Svaret från politikerna var att alla höll med och suckade. Sonny fick tillfälle att berätta att det gjort brukarrevision som resulterat i tjänster i regionen Han sa dock att detta inte räcker.

Marina tog på mötet upp vår skrivelse som ledde till att Göteborgs riktlinjer bordlades och skulle jobbas mer med. Kul.

Efter mötet kom hon och hennes stadssekreterare fram till mej och sa att vi skulle få förslaget som tjänstemännen nu reviderar så vi kunde titta på det innan beslut om Göteborgs riktlinjer tas i KS. Det gör vi väldigt gärna sa jag. Sedan undrade de lite över våra argument för att samla alla anhörigkonsulenter i en enhet.  Kontaktpersonsverksamheten har man tydligen samlat i en enhet enligt stadssekreteraren. De skulle höra av sig om detta. 

Mötet kändes bra, men alla fick inte tillfälle att fråga. Detta trots att Sonny försökte hålla politikernas inlägg korta.

Ja så gick det till.

Elisabet

Den 16 juni anordnade NSPHi Västra Götaland en utfrågning med regionpolitiker. Anhörig Göteborg representerades av Annika Sydberger Norrman och Lena Eilersson. Annika och Lena fick skicka in frågorna i förväg.

De sände in följande frågor:

• Regeringen fattade beslut om en nationell anhörigstrategi den 14 april i år. Hur kommer den att implementeras i regionens verksamheter? Hur kommer den att följas upp?
• Har er region en antagen anhörigstrategi eller policy för stöd till anhöriga? Om inte – är ni beredda att se till att en sådan tas fram? Om ja hur följs den upp?
• Anser ni att hälso- och sjukvårdens personal ska ha skyldighet att informera anhöriga om möjligheten att få stöd för egen del i sin anhörigroll? Om ja, hur kan det säkerställas att det sker?
• Hur medvetna är ni om hur mycket anhöriga agerar i samband med vård och hur ser ni på det?

Så här sa Annika och Lena:

Varje fråga från varje förening besvarades en och en av varje politiker, det drog ut på tiden, så vår första fråga var den enda som hanns med! Och här var kunskapsnivån låg, Annika och Lena trodde nog inte att den nationella anhörigstrategin var känd – ännu?

Nästa politikerutfrågning sker den 18 augusti. Då bjuder Funktionsrätt in. Våra representanter Lena Eilersson och Yvonne Munch kommer att vara på plats!

Den 31 maj möttes representanter för alla landstingspartier och NSPHiG:s brukarorganisationer i NSPHiG:s lokaler vid Järntorget. Sonny Wåhlstedt, ordförande i NSPHiG, var moderator.

Västra Götalandsregionen har en grönblå samverkan med Moderaterna, Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna som styr i majoritet.  Partierna har tillsammans 76 av de 149 mandaten i fullmäktige. Oppositionen utgörs av Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

De medverkande politikerna var:

Helena Holmberg L, Magnus Harjapää SD, Elias Ytterbrink MP, Monica Selin KD, Carina Örgård V, Annika Tännström M, Håkan Linnarsson S, och Max Törnqvist C 

Först fick alla politiker presentera sig och sin hjärtefråga. Därefter fick vi föreningsrepresentanter ställa våra frågor.

Vi  hade förberett debatten genom att skicka in följande frågor:

I rapport efter rapport understryks nyttan av att anhöriga involveras i varje steg av vården. Trots det saknas ett strukturerat sätt att involvera anhöriga och på så vis ta till vara på deras kunskaper om den närstående. Anhöriga tvingas samtidigt ta ett större ansvar för de närstående i och med en förkortad vårdplaneringstid och en kraftig minskning av antalet vårdplatser.

Hur tänker ditt parti agera för

• Att anhöriga ska bli mer involverade i vården?
• Att anhörigas roll ska synliggöras i vårdpersonalens utbildning?
• Att samordningen mellan kommun och landsting ska förbättras?

Max Törnqvist C framhöll att primärvården har och kommer att ha en mycket stor betydelse i den psykiatriska vården, den måste utvecklas. Vi måste tala mer med varandra om den psykiska ohälsan! Idag är det för mycket stuprörstänk!

Håkan Linnarsson S betonade vikten av en god primärvård och att man måste uppmärksamma den psykiska ohälsan redan i skolan. Anhörigstödet är mycket viktigt, fungerar olika i olika stadsdelar. Samverkan mellan kommun och landsting måste stärkas! Psykiatrin är eftersatt, den somatiska vården får mer pengar.

Annika Tännström M såg den personcentrerade vården som en framgångsfaktor för att komma tillrätta med problemen i psykiatrin. Hon talade också om att anhöriga drar ett stort och tungt lass. Hon framhöll att det behövs struktur i skolan, att man behöver upptäcka tidiga tecken på suicid och att äldrepsykiatrin är ett viktigt område.

Carina Örgård V ansåg att det behövs mer statliga medel för att förbättra den psykiatriska vården och att man behöver jobba mer ihop med anhöriga. SIP har en viktig funktion, inte minst för anhöriga. Vi behöver prata mycket om psykisk ohälsa! Internetbaserad vård kommer att öka.

Monica Selin KD tog i sitt anförande upp att vi kanske behöver identifiera vad psykisk ohälsa är. Livet innehåller svårigheter och motgångar, kanske tar vi ibland det för psykisk ohälsa…. En del bra saker har utvecklats under mandatperioden: Regionen har öppnat en enhet för självskadebeteende och en för spelberoende. Antalet vårdsamordnare ökar, det minskar lasset för anhöriga!

Elias Ytterbrink MP talade om att det under perioden har blivit lättare att få igenom förändringar. MP vill satsa på förebyggande vård och framhöll att det numera finns brukarstyrd inläggning. MP vill involvera anhöriga i vården!

Magnus Harjapää SD tog upp EVI som betyder En väg in, det ska vara enkelt att komma i kontakt med psykiatrin.

Helena Holmberg L talade om att tillgängligheten måste öka, resurserna ökar inte, vi måste bli smartare, samordningen mellan kommun och landsting behöver bli bättre! Vårdsamordnare ska finnas och öka! Alla ska ha en egen husläkare!

Det var en livlig debatt. Det kanske inte kom fram så mycket nytt, men det är bra att delta och att lyfta anhörigperspektivet, som annars lätt glöms bort. Syns man inte så finns man inte!