Den röda mattan var på plats, marschallerna lyste upp trappan till entrén till Brewhouse där kvällens event ”Vägra skuld” strax skulle gå av stapeln. Innanför dörrarna minglade en påfallande ung publik förväntansfullt i väntan på att få ta plats i salongen.

Lina Persson, en av Anhörigföreningens medlemmar, är den som tagit initiativ till kvällens event. Hon har använt sig av det som är hennes profession, hon har skapat en föreställning tillsammans med sin syster. Fokus är systerns psykiska ohälsa och Linas upplevelse av maktlöshet och skuld.

Föreställningen heter ”Inte ens doften av fuktig asfalt skulle få mig att känna något just nu”

Föreställningen utspelar sig både på sjukhus och i vardagslivet och beskriver den intensivt nära relation som systrarna haft ända sedan de var små och hur svårt det är för Lina att kunna ta ett steg tillbaka och sätta sitt eget liv i första rummet, något som alltför många anhöriga känner väl igen.

Det är en dramatisk och känslosam föreställning och man kommer de båda systrarna nära inpå livet. Och det är inte utan att man undrar hur det på sikt ska gå för Lina och om hennes omsorg om sin syster ska kunna kommer att ge henne litet mer utrymme till eget liv, utan att känna skuld och ansvar.

Tommy Ivarsson, som var moderator för kvällen, var påtagligt tagen av föreställningen, och kunde relatera till mycket av det som togs upp. Han har egna erfarenheter av anhörigskap, maktlöshet och skuld, genom sin son Jonatan som i 15 år väntade på att fä nya lungor, men som inte fick några, utan gick bort mitt i sina ungdomsår.

Tommy ledde ett samtal med vår medlem Lena Hultén och Tina Hermansson, anhörigkonsulent i Centrum, där båda kunde känna igen mycket av det Lina beskriver. Att det tar så lång tid att inse att man kanske anstränger sig för mycket, att det kanske är bra att ta ett steg tillbaka, att man behöver vara lyhörd för sin närståendes behov och respektera deras gränser.

Maria Tell från Maskrosbarn, fortsatte kvällen med att berätta sin historia om ensamhet, skam, sorg och utsatthet i en familj där båda de vuxna har missbruksproblem och inte sätter sina barn i första rummet. Om hur man står ut, inte vågar berätta för någon hur man har det, kanske förrän man är vuxen.

Kvällen avslutades med ett panelsamtal som var ett av de bästa vi varit med om. Tommy ledde samtalet och Lina Persson, Lina Brustad, kanslichef på Anhörigas Riksförbund, Tobias Jansson, socionom, anhörig och vän till Lina samt Linas syster Susanna Persdotter deltog. Så många kloka ord kring att vara anhörig! Susannas ord ”Och du Lina, kom inte med en korg med muffins”… fastnade hos mig. Susanna menade att överdriven omsorg känns jobbig för den som är sjuk. Tänkvärt.

Vi avslutade kvällen med att skriftligt besvara Linas fråga vad kvällen gett oss, sen gick vi ut i höstkvällen uppfyllda av det fina vi varit med om. Tack Lina för att du vågade!