Susanne Tornestig hade tänkt bli barnmorska men blev begravningsentreprenör
Anhöriga möter många situationer som är nya för oss, där vi saknar både kunskap och erfarenhet. Vi får sätta oss in i regelverk, verksamheter som är nya för oss, möta nya professioner, allt för att våra närstående ska ha det så bra som möjligt. Vi lär oss mycket på vägen.
Det finns dock en situation som många av oss möter ganska oförberedda, då en närstående går bort. Vi har ofta varit upptagna av vardagen och när livet börjar närma sig sitt slut eller då det händer hastigt, är vi ofta okunniga om vad som ska hända, vart vi ska vända oss och kanske också – hur vi vill att det ska vara, vilka möjligheter som finns. Våra erfarenheter av begravningar är kanske begränsade eller ligger långt tillbaka i tiden.
Anhörigföreningen bjöd därför in Susanne Tornestig, begravningsentreprenör hos Gillis Edman, för att hon skulle få berätta om sitt arbete och för att vi skulle få tillfälle att ställa frågor.
Susanne tycker mycket om sitt arbete, hon uppskattar mötet mellan människor och tycker om att få vara en del av tack och avsked som en begravning ska vara. Alla ska få vara som de är, hennes uppgift är att vägleda och göra akten till ett personligt och fint minne mitt i sorgen. Likabehandling är viktigt, Gillis Edmans begravningsbyrå är t ex HBTQ-certifierade.
Susanne ledde oss genom ett antal punkter:
Vem bestämmer när någon avlidit? Oftast barn, make/maka, sambo… Susanne berättade vad som händer om någon dör på sjukhus resp hemma, vad man som anhörig kan och får göra. Hon talade om mötet på begravningsbyrån, alla praktiska detaljer kring kista, urna, val av olika slag, annons, minnesstund, kyrklig/borgerlig begravning, blommor, kort mm. Kanske kan man inte ta alla beslut på en gång, då blir det flera möten på begravningsbyrån.
Vi gick igenom skillnaden mellan präst och officiant, jordbegravning och kremering, askgravlund och minneslund och om gravsättning i havet.
Så pratade vi om bouppteckning som måste ske inom tre månader, försäkringsscanning och vad som händer om inga anhöriga finns.
Till sist rekommenderade Susanne oss att fylla i Livsarkivet där man bl a berättar hur man vill ha sin begravning utformad och var ens juridiska handlingar finns förvarade och att se till att göra en Framtidsfullmakt som är en fullmakt där man talar om för anhöriga hur man vill ha det när man inte längre klarar sina egna angelägenheter pga sjukdom.
Under föredraget och vid fikat fick vi ställa personliga frågor till Susanne.
Tack till dig Susanne!
Enligt ditt önskemål har vi satt in pengar på Räddningsmissionens gåvokonto!
De flesta begravningsbyråer har fin information om hur man gör när någon går bort.
